Fria_bloggen

Här upplåter vi på prov en sida för mer genomarbetade texter. Eventuella kommentarer kan skickas till blogg@styrsosamverkan.se eller Facebook.

Åsikerna som framförs här är skribenternas egna och inte representativa för Styrsö i Samverkan som helhet. Här välkomnar vi friktion och kritiska perspektiv!

Donsö – värd förundran publicerat 2017-12-14

 

För många år sedan deltog jag på ett seminarium där vi bland annat fördjupade oss i vissa filosofiska begrepp och aspekter av dem. Ett av orden var förundran. Ett abstrakt substantiv som beskriver en viss speciell känsla.

 

Förundran

I dagens allt snabbare snurrande värld hinner vi sällan stanna upp och känna riktig förundran. Den där oförställbara förvåningen man upplever i något som man aldrig tidigare erfarit. Sådant som första gången man såg en film på bio – kanske med synkroniserat ljud. Hollywood har föralldel ständigt försett oss med nya upplevelser att förundra oss över. De mest omöjliga skeenden kan vi få se utspelas framför våra ögon – med multikanalljud som placerar åskådaren mitt i händelserna. Att stanna upp och låta förundran komma över en är en positiv upplevelse som man kan ägna sig åt utan att det kostar något.

 

Donsö

Häromdagen läste vi i Göteborgs-Posten om Donsö och alla dess rederier. Flitiga donsöbor skapar ekonomiska mirakler – årliga vinster på över 200 miljoner kronor! Det allra märkligaste är nog Donsö Shipping Meet, som hålls vartannat år. Nu senast med över 2.000 delegater – fler än antalet boende på Donsö. En mässa med 260 utställare och man lyckas till och med utspisa alla på en gång i ett stort tält speciellt uppsatt i hamnen. Om något värt att förundras över! Det finns en anekdot som säger att en japan i rederibranschen uttryckte: ”Donsö känner jag väl till, men det där Göteborg, var ligger det?”

 

Akademiker

Om man vänder och vrider lite på det politiska mantrat att arbetslöshet kommer av brist på utbildning och skall mötas med studier på högskola, så måste alla donsöbor ha en hög akademisk examen. Där verkar ingen vara arbetslös! När vi byggde om vårt hus lärde vi känna en rask snickare från Donsö. En tid senare mötte vi honom som restauratör och delägare i Isbolaget. Därefter såg vi honom som sångare och gitarrist leda ett pop-band. Elektrikern som lagt in all el i vårt hus spelade bas i bandet!

Annika, Rigmor och Tryggve är delägare i Terntank

 

Nej, på Donsö gäller en annan slags akademi. Flit, famljeband och social gemenskap – ofta inom kyrkans ram – har skapat en särskild anda av företagsamhet. En sund "granneffekt" medför att man sporras när det går bra för grannrederiet, även om man är konkurrenter. Man hjälper varandra med råd och tips: ”Det som är bra för dig, är bra för Donsö!” Allt kan inte läras i böcker och tankarna går till det gamla lärlings/mästar-systemet, där man fick börja som lärling och arbeta sig upp för att slutligen bli sin egen ”mästare” inom rederinäringen.

 

En sak som också är värd förundran är Donsös ”byggvaruhandel”. Här finns det mesta som kan behövas för hemmafixaren och det är öppet hela dagarna. Visserligen får du själv hitta vad du behöver och notera vad du handlat i boken, men man fylls av ödmjukhet över den tilltro som alla kunder visas och det är svårt att tänka att någon skulle missbruka förtroendet.

 

Vi styrsöbor gör nog bäst i att hålla ögon och öron öppna för de positiva vibrationerna bland Donsös företagare. Lite sund förundran över våra grannar kan göra oss gott!

 

Peter Andersson

 

 

* * * * * * * * * * *

 

Debattartikel i ETC 27 nov Publicerat 2017-11-27

 

Även skärgårdsbarn behöver mångfald

KD i Göteborg med debattartikel i dagstidningen ETC Göteborg

 

Göteborgs Södra skärgård är en fantastisk tillgång som är mycket populär, både bland de göteborgare som bor där och bland besökare. Det finns mycket som fungerar bra i skärgården. Livskvaliteten är hög och sysselsättningsgraden är hög. Men det finns förstås också utmaningar. I Södra skärgårdens fall går utmaningarna att jämföra med de i glesbygd, och det påverkar möjligheterna att ha ett välfungerande samhälle i alla avseenden.

 

Kristdemokraterna i Göteborg presenterade därför i förra veckan ett paket med förslag för skärgården, kallat Välfärd och utveckling. Vi kräver satsningar på välfärden i hela Göteborg, men också särskilda satsningar i skärgården som möter de speciella förutsättningar som finns där. Samtidigt måste de utvecklingsmöjligheter som finns släppas fram.

 

När man ser hur skolan i skärgården fungerar blir glesbygdsproblematiken tydlig. Variationer i årskullarnas storlek slår mycket hårdare än på fastlandet, eftersom det inte går att hämta elever från olika områden på samma sätt. I en del årskullar är klasserna fyllda, i andra är de det inte. Därför är det svårt att planera och driva en långsiktig verksamhet. Problematiken med småskalig verksamhet går igen även inom äldreomsorgen,- och därför finns ett särskilt stöd till stadsdelen kallat förhöjt grundbelopp.

 

Beloppet ligger i dag på drygt 10 miljoner kronor men det räcker inte till. Vi föreslår därför nu att det höjs, med 2 miljoner kronor, och beloppet ska vara indexerat. Detta skapar bättre förutsättningar att driva skola i skärgården, och det är helt nödvändigt om vi vill att hela Göteborg ska leva.

 

För Kristdemokraterna är föreningslivet en grundpelare i samhället, som är lika viktig som det offentliga och näringslivet. Därför är föreningsbidrag och andra typer av stöd till föreningslivet mycket viktiga och Kristdemokraterna har tillsammans med Alliansen föreslagit en 50-procentig höjning av föreningsstödet. Men Södra skärgården har särskilda förutsättningar utifrån sin geografiska position. Det är inte lika lätt för barn och ungdomar att välja bland en mångfald av föreningar med olika inriktningar som det är i andra delar av Göteborg, eftersom det inte är lika lätt att resa mellan hem och aktivitet som för dem som bor på fastlandet. Vi föreslår att när stöd till föreningar delas ut ska särskild hänsyn tas till kommunikationsmöjligheter och geografiskt läge. Även skärgårdsbarn måste kunna välja mellan en mångfald av föreningar.

 

Sjöfartsnäringen i Södra skärgården har stort inflytande internationellt. Ett flertal rederier och sjöfartsanknutna företag har sin bas här. Flera verksamheter är världsledande, vilket blir tydligt på Donsö Shipping Meet som hålls vartannat år och samlar tusentals människor från hela världen. En Science park i Södra skärgården skulle göra att kunskapen om och intresset för detta från stadens politiker måste bli större.

 

Göteborg har i dag tre Science parks, där forskning och utbildning kopplas samman med företagen för att främja innovation och skapa framgångsrika samarbeten. Lindholmen, Sahlgrenska och Johanneberg Science parks är alla tre framgångsrika på sina respektive områden. Södra skärgården Science park ska ha fokus på de maritima näringarna och givetvis ska företagarna själva ha stort inflytande på utformningen. På så sätt kan kommunen ta en aktivare roll i utvecklingen av dessa men också öka den egna kunskapen om dessa och bidra till att stärka en hållbar utveckling för näringarna.

 

Vårt paket innehåller 14 förslag på hur Göteborgs Södra skärgård ska nå sin fulla potential. Utöver det som nämnts ovan vill vi bland annat förstärka strandstädningen för att förbättra miljön i skärgården, och utreda fler målpunkter för skärgårdsbåtarna, utöver Saltholmen och Stenpiren. Göteborgs skärgård ska vara levande året om, och kunna växa och utvecklas.

 

David Lega (KD), Oppositionsråd

Hampus Hagman (KD), Oppositionsråd

 

 

* * * * * * * * * * *

 

Vad göra mot skadegörelsen? Publicerat 2017-11-09

 

Viktor heter jag och jobbar på fritidsgården Öhålan på Styrsöskolan. Det som har hänt med toaletten på Bratten är mycket tråkigt, men går tyvärr inte att göra ogjort. Något vi däremot kan göra är att tillsammans jobba förebyggande för att fler saker inte skall förstöras eller ännu värre, att någon faktiskt skadar sig i samband med detta.

 

Att det är ungdomar som är skyldiga till dessa händelser är möjligt, men dock inte självklart. OM det är så vill jag dock poängtera att det i så fall rör sig om individer och inte om ungdomar som grupp. Om ni bara visste vilka underbara ungdomar vi har här ute!

 

Om vi leker med tanken att det är ungdomar som ligger bakom dessa händelser, så vet vi att det i flera olika kompisgäng och i åldrar ända från 7:an och uppåt konsumeras mycket alkohol och ofta. Vi vet också att många ungdomar är ute till tidig morgon och att det är först efter tolvslaget saker jämförbara med dessa händelser sker. Att det också är i samband med alkohol händelser som dessa sker är heller inte helt otänkbart.

 

Så vad kan vi göra?

– Prata med era ungdomar under kvällen, fråga vad de gör och var de är

– Prata med dem när de kommer hem

– Ta en promenad på helgkvällar för att se hur era ungdomarna har det på kvällarna

 

Det är först och främst ni föräldrar där ute som har makten att förändra den trend som nu utvecklar sig snabbt bland våra ungdomar.

 

Har du frågor är du välkommen att höra av dig till mig på 0707-55 76 21 eller viktor.tornkvist at vastra.goteborg.se

 

Viktor Törnkvist

 

* * * * * * * * * * *

 

 

Krönika i Jajja Magzine 3 nov Publicerat 2017-11-08

 

Dystopi stavas iPhone

 

En rörelse av refuseniks i Silicon Valley har börjat uppmärksamma de negativa effekterna på individer och samhälle när vi uppslukas av våra sociala flöden. Många klarar inte längre att sätta gränser till gränssnitt som utvecklats för att få oss att hänga kvar.

 

På ICA i Årsta gräver en tvååring och en fyraåring med händerna i två lådor var vid lösgodiset. Mormor står bredvid djupt försjunken i sin iPhone. När jag frågar om hon kan släppa mobilen och ta hand om barnen reagerar hon aggressivt och börjar skrika att jag förstör deras trevliga stund tillsammans. Kvinnan föser sina barnbarn till kassorna skrikande åt mig. Min egen åttaåring skäms för att pappa lagt sig i. Jag tror inte att kvinnan normalt skriker i affärer, men när hon blev påkommen med att glömma barnen för sina fantastiska sociala flöden blev det för mycket.

 

Varje dag ser vi människor som helt uppslukade av sina mobiler vandrar över gator utan att uppmärksamma trafiken runt omkring sig. Vi tittar på mobilen det första och sista vi gör under dagen och flera hundra gånger däremellan. Det är ingen slump att vi inte kan släppa flödena – de är utvecklade av några av de smartaste människorna som finns på jorden.

 

Justin Rosenstein, 34 år, har ställt in operativsystemet på sin laptop att blocka den sociala sajten Reddit. Han har dessutom blockat Snapchat som han jämför med heroin och har satt tidsbegränsningar för hur mycket han får använda Facebook. När han senast köpte en ny iPhone lät han sin assistent aktivera föräldrakontrollen så att han inte ska kunna installera nya appar.

 

Rosenstein är särskilt försiktig med Facebooks like-knapp som han menar ”ger mängder av pseudo-njutning”. Rosenstein var en av de ingenjörer som skapade like-knappen när han arbetade på Facebook. Idag är med en ny rörelse som försöker hindra att mänskligheten vandrar in i en dystopi som domineras av gränssnitt som gör det omöjligt för oss att begränsa vår tid med sociala medier.

 

I jakten på användarnas uppmärksamhet har i grunden goda människor skapat en värld där mänskliga relationer får stå tillbaka för hur många likes det går samla. Appar som Snapchats vars grundfunktionalitet bygger på att unga människor ständigt måste posta uppdateringar till hela sin bekantskapskrets för att inte förlora i en helt gameifierad värld. Det är dessutom en värld där troll, sexuella förövare, jihadister och populister får verka ostörda.

 

Det är hög tid att vi diskuterar hur vi vill att de stora plattformarna ska fungera. Vi måste få makten över att styra och filtrera våra flöden för andra syften än att bara hålla oss fast i flödena. Det är rimligt att plattformar som Facebook är helt transparenta med hur de får oss att fasta i flödena.

 

Urban Lindstedt

 

* * * * * * * * * * *

 

 

Fake news, hur sprids de? Publicerat 2017-10-28

 

På Vetenskapsstudion nr 5 som sänds från 28 oktober i SVT Play får vi veta mycket om vår egen roll i spridandet av falska nyheter.

 

Riddare för sanningen eller charlatan med egen agenda?

 

I programmet talades om det stora hotet mot det demokratiska samhället, när verkligt empiriska och underbyggda fakta från noggranna vetenskapsmän inte anses trovärdiga av vissa. Det finns hos alla en psykologisk medfödd funktion att helst ta till sig sådant som man själv tror är riktigt och förkasta det som motsäger egna åsikten (konfirmeringsbias). Man söker ständigt bekräftelse och använder "faktaresistens" för att sortera bland intrycken.

 

Mest skrämmande tycker jag att diagrammet nedan är.

 

På vänstra axeln visas prestationens faktiska storlek och på vågräta axeln hur stor kunskap man besitter. Den röda kurvan visar hur prestationen ökar med ökande kunskap i frågan, medan den blå visar vilken prestationsförmåga man själv anser sig ha i det som frågan gäller. Lite skrämmande är det att se hur de med lägst kunskap i ämnet tror sig om att prestera betydligt bättre än de faktiskt gör. Motsvarande gäller dem som faktiskt har stor kunskap tenderar att ödmjukt undervärdera sin förmåga.

 

Skrämmande är också att sex av tio på sociala medier delar med sig till sitt nät av ”vänner” artiklar som de inte ens läst igenom. Det låter bara så häftigt!!! I skolan poängteras att eleverna skall ”tänka själva”. Visst, men om skolan inte har förmedlat och etablerat en kunskapsbas av vetenskapliga sanningar, hur skall de då kunna hitta rätt i dagens stora informationsflöde?

 

 

I programmet påtalas vidare att de falska nyheterna inte sprider sig själva. De är användarna själva som gör det! Befriande är att notera att Tidningen Metro har etablerat en separat redaktion; Viralgranskaren som gräver i de falska nyheterna och spräcker bubblorna. Dom har faktiskt hållit på sedan 2014 och deras arbete blir förstås alltmer värdefullt i dessa desinformationens tidevarv.

 

Vidare kan man läsa i denna artikel vad man själv kan göra för att hindra de som vill vilseleda oss. Alla kan inte som Sokrates vända och vrida på tingens ordning, men vi kan alla känna ansvar att söka det sanna och hindra spridandet av osanningar med sin egen agenda.

 

Peter Andersson

 

* * * * * * * * * * *

 

 

Så kartläggs du av Facebook Publicerat 2017-08-27

 

I dagens Aftonbladet (obunden socialdemokratisk) publicerar Martin Schori en mycket genomarbetad artikel om hur Facebook används för att manipulera opinionen med smarta verktyg. Med hjälp av t ex ”likes” kan du omedvetet berätta massor om dig själv utan att du vet om det. Donald Trumps stab var skickliga att utnyttja detta vid valet, men även svenska institutioner har börjat använda de insamlade datamängderna. Så här går det till enligt Schoris undersökning:

 

• Facebook kartlägger – och sparar – allt du gör på sajten. Och alla andra sajter de äger och samarbetar med. Allt du skriver i Messenger analyseras, allt du gör på Instagram (som ägs av Facebook) kartläggs.

 

• Även kreditkortsköp, Google-sökningar och hur du rör dig registreras, kopplas ihop och analyseras.

 

• Detsamma gäller när du lajkar, du berättar inte bara för dina vänner hur du reagerar på deras budskap, du ger också Facebook och dess annonsörer information om hur du reagerar på budskap.

 

• För drygt ett år sedan lanserade Facebook olika reaktioner – som hjärta, förvåning eller ilska – istället för bara en gillaknapp. Det var inte bara för att användarna tycker det är roligare (som Facebook motiverade förändringen med): Det är också en guldgruva för företag och politiska kampanjer. Nu kan de än mer precist veta hur du reagerar.

 

• Även Facebook-quizzar, som ofta begär tillgång till din profil, kan användas för att samla in information om dig och dina vänner. Just dessa är ofta gjorda av andra företag än Facebook, och deras enda syfte är att få sälja vidare så mycket som möjligt av dina Facebook-data.

 

Här är länken till den intressanta artikeln!

 

Peter Andersson

 

* * * * * * * * * * *

 

 

Livsattityder och värderingar Publicerat 2017-08-08

 

Vid kaffet under en tillställning jag besökte nyligen uppkom resonemang kring det omdebatterade begreppet vinst. Medan någon ondgjorde sig åt att skattepengar i åldringsvård och skola kunde inkasseras av vissa entreprenörer, menade andra att möjligheten till vinst var själva drivkraften till effektivt företagande och en faktor bakom hela samhällets utveckling. Dessa undrade också varför privata konsultföretag, byggfirmor och transportföretag som kommunen anlitar slipper att löpa gatlopp i pressen när de redovisar vinst.

 

Efter en stund spetsade någon till diskussionerna genom att framkasta frågan om vad ordet fabrik representerade. Någon menade att det är en plats där råvaror förädlas till ett högre värde för att i konkurrens med andra kunna avsättas på en marknad. Genast replikerade en yngre man att fabriken är den plats där fabrikören suger ut arbetarna som med sitt slit därmed tack vare övervinster berikar fabrikören.

 

I bägge exemplen ser man en mäktig skillnad i värdering och livsattityd – entreprenörskap kontra kollektivism, enskilt ägande kontra gemensamt, frihet att välja själv kontra att fösas in i något som massan bestämt.

 

Som väl är i vårt land kan vi fritt diskutera olika aspekter av vår tillvaro – bara någon tillhandahåller en plattform att uttrycka sig på. Om inte galoscherna passar så kan man ju flytta. Faktum är att många också gör det, t ex emigrerade över 50.000 svenskar 2014.

 

Vinst i offentlig förvaltning

Något som jag börjat fundera över på senare tid, är vad utebliven vinst i offentlig förvaltning har lett till. Där skall ju nämligen inte uppstå någon vinst! Visst förs vinstmedel ständigt över från kommunala och statliga bolag till Magdalena Anderssons tomma lador, men jag tänker på hur de offentligt anställda inte nödvändigtvis behöver tänka på att vara så effektiva. Man har ju en budget som skall gå åt och alla eventuella besparingar skulle ju medföra att budgeten blir mindre nästa år, varför det gäller att med alla medel se till att anslaget förbrukas. Vid mina inblickar i offentlig verksamhet har jag noterat en frapperande skillnad i synsätt när det gäller att lösa uppgifter kostnadseffektivt jämfört med i privat verksamhet.

 

New Public Management

Det var tydligen Margaret Thatcher som på 80-talet initierade NPM som skulle få offentlig förvaltning att likna den konkurrensutsatta privata verksamheten. Det gick tydligen sådär även i Sverige när man försökte sig på detta. Det är därför intressant att ta del av den diskussion som blossat upp igen. Följ gärna denna länk och notera även kommentarerna.

Margaret Thatcher var Storbritaniens premiärminister 1979-1990

Under 90-talets krisår fick Lindbeckkommissionen i uppdrag att hitta vägar ur den offentliga sektorns galopperande expansion. Jag hörde själv professorn retoriskt fråga åhörarna hur vi kunde tro att Sverige som enda land på planeten skulle kunna ha en så gigantisk offentligt finansierad sektor. En av kommissionens slutsatser var också att konkurrensutsätta den offentliga sektorn.

Assar LIndbeck är född 1930 men still going strong

 

Här i Göteborg har LOV – Lagen Om Valfrihet i hemtjänsten fördröjts av S och V i kommunfullmäktige. Anledningen torde vara rädsla för att konkurrera ut den kommunala verksamheten som löper stor risk att inte klara upphandlingar när kvalitet och kostnad vägs in på ett neutralt och objektivt sätt. Inte ens tjugotre år efter Lindbecks varningar vågar göteborgspolitikerna lämna monopolets skyddsvallar!

 

Det är alltså i synen på vinst som skiljelinjerna går. Min farfar, som var från smålandsgränsen, brukade säga: "För mycket och för lite skämmer allt." Jag tycker det är ett passande ordstäv att ta till när man diskuterar för- och nackdelar med vinst. Den företagare borde skämmas som utnyttjar offentliga medel till ”för mycket”. Men den politiker som använder sin makt att bevilja ”för lite” borde också skämmas!

 

Peter Andersson

 

* * * * * * * * * * *

 

Folkrörelser på Styrsö? Publicerat 2017-07-13

 

En ledare i GP den 11 juli om folkrörelser ledde till lite funderingar över ämnet. En definition är: ”Folkrörelserna bildas av … människor som huvudsakligen drabbas av att staters och företags rutiner följs…” Läs gärna mer på Wikipedia!

 

Våra mest typiska folkrörelser är Väckelserörelsen, Nykterhetsrörelsen och Arbetarrörelsen. Idrottsrörelsen är också stor men hör inte riktigt hit, eftersom den inte har sin upprinnelse som protest mot någon överhet. Väckelserörelsen protesterade mot självgoda statspastorers monopol, nykterhetsrörelsen mot det etablerade superiet som uppkom från 1787, då egen tillverkning av brännvin blev tillåtet. Arbetarrörelsen protesterade mot fabrikörernas girighet och brist på ansvar för de anställda.

 

De stora folkrörelserna är idag etablerade och stöds ofta av staten på olika sätt. När GP påpekade detta gick en av de utpekade – IOGT/NTO – i taket och försvarade sig dagen efter i ett genmäle. Man framförde där bl a att civilsamhället visst ”blomstrar och det svenska folkets engagemang är enormt.” Konstigt då att det behövs så mycket stöd av lotterier och Bingolotto!

 

Efter att nu lärt känna Styrsö i några år är jag tvärtom förvånad över bristen på öbornas engagemang i föreningarna. Bortsett från idrottsklubben och vissa frikyrkor är intresset för ideella insatser mycket begränsat. Man verkar nöjd med allting och gör inte ens sin röst hörd om man bortser från det vardagliga tjattret på Facebook. Gamla föreningar som Arbores och Hembygdsföreningen har svårt att fylla sina styrelser och funktionärsposter. Företagarföreningen och Turismutvecklingsföreningen har gått i dvala av brist på engagemang. Inte ens parkeringsproblemen på Saltholmen som berör nästan alla kan samla folk till någon aktion. Om man undantar protesterna 2016 när man ville reducera den exklusiva rätten till egen p-plats som innehas av 426 privilegierade!

 

I maj hade vi ett möte om lokal demokrati som man kan läsa om på nyhetssidan. Av de ca 4.500 i Södra skärgården kom knappt 30 personer för att höra om möjligheten att engagera sig och påverka sin egen vardag. Det är väl dessvärre inte unikt i vårt land, där vi alla verkar ha fullt upp med att göra karriär, hämta barn på dagis och köra dem till träningen. Det gäller tyvärr även de som har arbetslivet bakom sig – alltid är det något att göra som berör det egna och få har tid att ägna åt ideella gemensamma insatser. Folkbildning t ex göre sig icke besvär på Styrsö! Lokal demokrati och nya folkrörelser verkar inte kunna etablera sig i dagens oformliga och väl avslipade samhälle. Vi har det kanske för bra och har för lite fri tid att ägna åt annat än tänka på vardagens egna små bestyr?

 

Härute verkar ingen ”drabbas av att staters och företags rutiner följs…”

 

Och det kan ju vara skönt att tänka på.

 

Peter Andersson

 

* * * * * * * * * * *

 

 

Alla onda ting är tre Publicerat 2017-06-22

 

Tre är ett betydelsefullt tal för människor. Alla goda ting är tre säger man, tredje gången gillt och upprepningar i t ex sagor (Tre bockarna Bruse) är ofta förekommande. Och varför skulle man inte kunna säga att alla onda ting är tre?

 

Personligen funderar jag ibland på tre stora systemfel som civilisationen frambringat, men som debatteras otillräckligt – möjligen inte det första exemplet:

 

Miljömissbruket

Sakta, sakta börjar vi inse att det inte funkar att fortsätta med att gräva upp och förbruka jordens alla resurser och en medvetenhet har börjat spira, främst hos de yngre. Förnekare som t ex Trump kommer att sakta dö ut och kompetensen att återanvända råvaror ökar. Fast fortfarande sticker många huvudet i sanden. En enda flygresa t o r till Thailand släpper ut lika mycket miljöskadlig CO2 (per person) som familjebilen gör på ett helt år (1.500 mil)!

 

Pendlingen

Om vi har börjat inse det skadliga att slösa med jordens resurser, så gäller det förvisso inte den för de flesta självklara rätten att bo och arbeta på vitt skilda platser. Goda vägar och bra kollektivtrafik förutsätts av såväl företag som arbetstagare. Man t o m subventionerar med skatteavdrag de som åker extra långt till jobbet.

 

1900-talets industrialisering och specialisering har medfört allt större koncentration av fabriker och byggnader för tjänsteproduktion. På bara hundra år har antalet lantbrukare minskat från 85% av befolkningen till idag endast 16.000. Hur många är det idag som kan promenera till jobbet? Västtrafik kör varje dag nio varv runt jorden och svenskarna cyklar 158 varv runt jorden (Trafikanalys 2015:14). Varje dag! Till detta kommer förstås all bilkörning som säkert är minst lika mycket.

 

Jag vill påstå att det är oerhört kostsamt i resurser och tidsspillan med allt detta åkande. Inte nog med att vägar och spår aldrig tycks räcka till hur mycket man än bygger ut – fordonen skall ställas upp på dyrbara ytor vid arbetet och i hemmet. Trängsel och ofrånkomliga olyckor!

 

I dessa fibernätets tider måste verkligen inte alla samlas i samma kontorslandskap varje dag. Internet medför oanade möjligheter till arbete hemma och i små kontorslandskap i bostadsområdet. Redan finns möjlighet att t ex konsultera läkare med en app i telefonen och att inte dessa möjligheter utvecklas fortare beror på att transporter taxeras för lågt. Alla transporter!

 

Om inte åkning skall kvoteras eller utsättas för myndighetskontroll måste alternativ till pendlingen ges statliga incitament. Ett sådant är att kraftigt beskatta alla transporter. Då skulle öppnas möjlighet att etablera system och lokaler som inte kräver 100% fysisk närvaro på en central plats. Givetvis kan inte alla fabriker ersättas med arbete på distans, men vi måste börja tänka på ett samhälle där pendling betraktas som något skadligt, dyrt och fult!

 

Beskattning

Det tredje onda området är den onaturliga beskattningsmodell infördes 1902. Då fick arbetsgivarna överta fogdarnas roll som skatteindrivare i och med inkomstbeskattningen. Mot allt sunt förnuft strider att beskatta mänsklig flit, som ju betraktas som något gott. Som det nu är betalar arbetsgivaren lika mycket i skatt och avgifter som löntagaren får i plånboken. När denne sedan skall använda sina surt förvärvade slantar tar staten in ytterligare 25% i moms. Hur stimulerande är sådant för arbetsivern? Målet måste vara att frigöra allt mänskligt arbete från beskattning och lägga över det på ägande. För att motverka skadliga koncentrationer av ägande skall sådan beskattning vara progressiv – ju mer man äger, desto större andel skall man betala i skatt. Media redovisar ofta hur gigantiskt ägande koncentreras alltmer på bekostnad av massorna med begränsat inflytande.

 

Att denna debatt inte förs är för mig en gåta. Man kan förstå utvecklingen från tider då statliga fogdar enklast kunde roffa åt sig av gårdens antagna produktion av säd eller smör. De besuttna ”frälset” var svårare att komma åt. Vid arvsskifte kunde man förstås enkelt gå in och beskatta det som registrerats som arvegods och i senare tid använda fastighetsskatt efter ett åsatt värde. Både arvsskatt och fastighetsskatt är emellertid inte goda instrument, eftersom föräldrarnas flit och omsorg att samla ihop till sina barn beskattas och att fastighetsskatten inte tar hänsyn till att det är banken som oftast äger merparten av fastigheten. I min tanke om alternativ till arbetsbeskattning skulle bankernas förmögenheter och fordringar också vara föremål för ägandebeskattning.

 

Idag är en omläggning till ägandebeskattning fullt möjlig genom modern datateknik. Hur detaljerna skall utformas lämnar jag därhän, men det skall baseras på att man deklarerar vad man äger med avdrag för skulder. Om man inte deklarerar sitt ägande skall det ägda förverkas. I stället för att deklarera en gång om året skall deklaration ske genom anmälan om ägande. En undre gräns om vad som behöver deklareras skall givetvis finnas. Men avräkningen av skatt kan ske dagligen – eller t o m varje sekund – inga konstigheter för dagens datorer. Redovisning kan ske summerat per vecka eller månad allt efter skattebetalarens behov.

Visst är resonemanget i de båda senare onda tingen lite framtidsinriktad – kanske utopisk – men varje resa börjar med ett första steg. Kanske har jag tagit det här?

 

Peter Andersson

 

* * * * * * * * * * *

 

Hur vi skapar en terrorist Publicerat 2017-06-04

 

I dessa tider då vissa enskilda marodörer väljer att meja ned en helt oförberedd allmänhet, måste man börja söka efter grunden till detta omänskliga beteende. Snart kommer man fram till att det rör sig om personer som misslyckats i sin mänskliga mognad. Men eftersom det är förmyndarnas uppgift att vägleda de ofärdiga mot högre grad av mänsklighet är det egentligen ingen som kan svära sig fri från att det nu har gått som det har gått.

 

Marodörerna - nästan alltid män - har oftast det gemensamt att de känner sig misslyckade med sin roll i samhället. I växandet har de skuffats undan av andra som tagit plats. Redan i den ”socialdemokratiska” skolan där alla förutsätts ha samma möjligheter till framsteg finner en del att de inte verkar kunna prestera som andra. Åter andra som har väldigt lätt för sig tråkas ut av för låga utmaningar och kan hamna utanför av den anledningen.

 

När man betraktar den enorma skillnaden i syn på olika funktionsnedsättningar (det senaste ordet för handikapp) av fysisk och psykisk karaktär blir man betryckt. Personer med lätt uppfattbara funktionsnedsättningar som att sakna en lem, syn eller hörsel, eller tydliga invärtes störningar får massor av samhällets stöd i utbildning och arbetsplatsanpassningar. Däremot får den som diagnosticeras med ångest, autism, ADHD och andra psykiska funktionsnedsättningar kämpa en bister strid emot samhällets omsorgsinstitutioner. Kön till BUP i Göteborg är 550 personer och den som väl fått möjlighet till ett första besök kan få vänta i två år på diagnos och adekvata åtgärder.

 

Jag vill hävda att det är i skolan som marodörerna skapas. Det är lika orimligt att tro att alla har samma förutsättningar att ta till sig nödvändig kunskap och grundläggande värderingar, som att alla skulle kunna springa lika fort, eller lyfta lika tunga vikter. En del talar om intelligens som ett mått på mental kapacitet och ingen vill väl ifrågasätta att denna kapacitet kan vara olika stor mellan enskilda individer. Något som det talas om allt mer är social kapacitet, dvs individens förmåga att samspela med andra, som en viktig faktor. Jag vill påstå att det är politikernas och samhällets fel att inte sätts in mer resurser till stöd för - speciellt unga - personer som riskerar att tappa sugen och bli förbittrade. Det är ju denna förbittring som leder till att man låter sig rekryteras av gangsterklubbarna eller våldsjihadismen.

 

Medan gangsterklubbarna inte primärt vill skapa rädsla hos allmänheten – de drivs bara av ett groteskt penning- och maktbegär – så tar den övervägande delen av andra våldsmarodörer sin övertygelse från skenutbildade ”imamer” och ”talibaner” som lyckas tyda Koranen så att alla som inte är muslimer måste dödas. Eller skrämmas in under den våldsislam som de förespråkar! Jesus var en profet som predikade kärlek till nästan och även om det inte är lika tydligt hos Mohammed, så fanns det inte på kartan att man skulle ha ihjäl grannen för att skrämmas. De religiösa ”förkunnarna” har genom alla tider uttytt Guds ord som det passar bäst för dem själva och för stunden. Birger Jarl högg inte bara huvudet av motståndarna vid Herrevadsbro - han hade vana från biskopsutlysta ”missionsresor” i Finland. Vid korsfärderna välsignade ”kristna” kyrkomän de som red ut med: ”Död åt de otrogna muselmanerna”! Med detta sagt vill jag ha fastlagt att den som av olika skäl inte fått tillägna sig grundläggande kunskaper och värderingar alldeles för lätt faller offer för karismatiska personer som lockar med hög status eller eviga jungfruar i Paradiset.

 

Det talas ofta bland miljöaktivister att vi måste rädda jorden till kommande generationer och cykla mera. Personligen anser jag att vi måste rädda jorden från människor som tenderar att falla utanför mänskligheten. Den som har lite svårare att lära sig kunskap eller social samverkan måste få allt stöd vi kan ge. Om inte kommer de att slå tillbaka med allt större våld och i allt större omfattning. Och min tro är att ju fler huvuden vi själva med våld försöker hugger av på denna hydra, desto fler växer det ut. Enda vägen fram för mänskligheten är omtanke, hänsyn och massor av objektiv empirisk kunskap.

 

Peter Andersson

 

* * * * * * * * * * *

 

Fria bloggen

 

Ibland går man omkring och funderar på något som kan känner är viktigt och som man tycker andra borde få ta del av. På denna sida är tanken att låta det där kåseriet om förhållanden på Styrsö eller hur man tycker att beslutsfattarna borde tänka komma fram till andra. Man kanske inte kan omdana världen, men i stället för att knyta händerna i fickorna kan det vara bra att få det ur sig. Kanske påverkas någon?

 

Här publicerar vi allt som kan beröra Styrsö och lämnar möjlighet till kommentarer på blogg@styrsosamverkan.se. Kortare inlägg kan också lämnas på vår Facebookgrupp.

 

Välkommen med dina tankar!

 

Vi finns på Facebook

© Copyright 2018. - SiS - All Rights Reserved. - Vi använder inte cookies!